... det allra mesta 
av allt det som händer och sker
i det samhälle vi lever
och vars existens är beroende av
den andel av vår inkomster
vilken vi i form av skatter och avgifter
ifrån oss med varierande periodicitet
till dess adminstrativa funktioner ger ...

Ointresset hos majoriteten
för att vilja veta vad
som faktiskt händer och sker
är frustrerande för dem
som inte förmår blunda
eller som inte blott bara
måste se vad som händer och sker
utan som dessutom
såväl förmår att förstå
som inser varför 
och på grund av vilka
bakomliggande beslut
och skeenden 
det händer och sker ...

Men när man 
befunnit sig mitt i allt
som ligger till grund
för det som nu är
och även för det
som ännu ej har hänt
men som obevekligen
just på grund av 
det allmänna ointresset
och historielösheten
kommer att hända och ske ...

... blir ointresset
inte bara mer förståeligt i sig
utan än mer en insikt om
att ointresset kanske är nödvändigt
för att samhället
så som vi känner det
till såväl dess
konstruktion som funktion
inte ska falla samman
i sina beståndsdelar ...

Tyvärr är det sanning
vilken äger så innerligt
mycket större giltighet
idag
än 
vad den gjorde igår ...

Likväl tror jag på 
såväl
människan
samhället
som
demokratin 
tillsammans i samverkan,
om än inte alltid
i allra ljuvaste förening,
som en fungerande
drivkraft för utvecklingen
inför framtiden ...

Kanske är jag naiv
i min tilltro
på detta varande liv ...

Men det är i så fall
helt och fullt medvetet
då jag sett lite för mycket
av allt det jag helst önskat
att jag sluppit att se,
för att jag ens ska 
kunna tänka mig
att acceptera 
något som helst annat alternativ ...