Snälla, åtminstone på julafton, tänk mänskligt, fördöm inte det ryska eller ukrainska folket, för de är människor, de är släktingar, låt oss vara intresserade av trösklarna till vårt lands svenskhus innan vi förolämpar! Politiker försvarar sin andel av vinsten, människorna är deras offer, vilken nation de än må vara...

När vintern sveper in med stilla ljus, och stjärnor vakar över jordens sår, vi minns att varje hem, vartenda hus, bär drömmar, längtan, hopp som aldrig dör.

Ej folkens skuld, ej släkters gamla band, ska krossas under maktens hårda spel. Ty människan är jordens öppna hand, ett hjärta som vill leva, dela del.

Politikens vinster skär som is, men folken bär sin börda utan val. De sjunger ändå sången, varm och vis, om fredens bröd och kärlekens signal.

Så låt oss vaka, julaftonens natt, att mänsklig värdighet blir vår skatt.