De döda
är usla smakråd

De levande
förblindade av lustar,
lurade av Gud:

alla solar lapar katt

Hjärtslagen
ett glest fågelflockat plöje,
dallrande i motljusfukt & höstvärme;
pulsens retoriska plåga dubbeleggad

Tiden blöder igenom sagt & gjort,
urinen stiger i blåsorna,
skjuter fart genom rören

Jag får bländvärk
när grönsakstermostaten slår igång

Ljusets vassa vingar rovfågelerar
över synfältets vintertext

Träden – våra barkbröder – skriker
efter vedgällning

Jag gäspar så att det sjunger
i sprättbågekroppen;
underlivet är dagens högsta punkt;
det är upp på asbörserna

Att vakna i samma kropp
och studsa nerför samma vita trappa,
är som att leva i Solvej Ballevärlden

De problem man inte ser är de farligaste

Den som tar livet av sig
tillmäter såväl livet som sig själv
för stor betydelse,
och är på så sätt skrattretande,
en viktigpetter, en tom tunna,
oavsett om han är vice rikspolischef
eller uteliggare
– och har inget tålamod!

Uranprojektering
är ett tecken på rikets bångstyre

Motorvägarna tränger sig fram

Städerna är ojämnheter på horisonten