Välkommen på äventyr i Juleå!

godord till behövande...

... ingen klara sig utan hjälp, skydd eller att andra som står uppför en... då vi saknar detta förlorar vi till sist tro och hopp på både oss själva och människor... därför ska vi uppdatera våra relationer dagligen och bjuda till... när skapade du något extra för någon?... när tog du emot något extra... tänk om du aldrig skulle bjuda till eller bjudas på något... ja vi är ansvariga för att om inte annat göra varandra uppmärksamma på att ge och att få... men vissa gånger har andra det svårt och lider... de gångerna kan det behövas att vi bjuder till... det vi då får är, andras upplevelse av att det finns hopp... och din insats får den behövande att tro på medmänsklighet... jag har oftast mått bra av att ge trots att jag själv knappt har något... delad glädje är dubbel glädje... så fortsätt att bjuda till!...

UPPTÅG I JULEÅ lucka: 7

... på Tomtegården var allt och alla som vanligt vid en första anblick... i alla fall kunde alla utanpå se varandra så som de alltid sett ut... men inom dem lurade något ovisst... ja en mörk närvaro kände Ika, Nisselina och Älvin Mimik att där fanns... nu satt de alla tysta och stumma av de senaste timmarnas omtumlande händelser och drack varm choklad... det nybakade brödet var ännu varmt så att smöret och osten smälte... lite smackande hördes och var och en tittade upp då och då... ugglan Skuggan satt nedstämd och hoade... han hade slutat att prata... om det var av ålder eller av sorg var svårt att veta... Tomtemor skickade runt en kanna kakodryck så att alla kunde fylla på... och Farmor Ida vispade mer grädde som hon piffade till med både vanilj och kakao... vad mysigt vi har det! sa Tomtefar med viss osäkerhet, lite frågande... ja mysigt men också oroande! sa Nissen som precis tittade in... då tog lilla musen Älvin till orda... vet ni Borgmästargården där inne där händer det makalösa saker! han pustade ut och tog en konstpaus för att fortsätta... jag skulle leta reda på borgmästarens klocka som han tappat men just som jag såg den och skulle ta den blev det kolsvart - så när ljuset var tillbaks så var den bort igen - men jag hörde den ticka starkt - så jag följde efter ljudet och då hade borgmästarinnan den i sin ficka! Älvin drog efter andan eftersom han hade sagt allt det där på ett enda andetag... sedan fortsatte han omedelbart... åh så visade jag det för borgmästarinnan och hon skrattade tills hon somnade! nu var Älvin helt slut av att ha berättat allt... suck och stånk! sa Tomtefar menande och vickande huvudet åt sidan... han pekade mot murstocken... då kunde alla se att den börjat puta ut som en gravidmage... 

... men pappa, vad är det med murstocken? sa Nisselinas mamma Nissan... jag har försökt förstå det, sotaren har tittat på det men inte funnit något i skorstenen, bara det faktum att skorstenens tegelstenar blivit större är oroväckande, växer det något i dem?! Ja det var tungt i Tomtefars röst... Tomtemor ställde sig bakom sin älskade Tomte och masserade hans axlar... Farmor Ida tog med älvan Segloria till vindsrummet och Älvin följde med... ni får stanna här där jag gjort iordning för er! sa hon med värme och förståelse i rösten... egentligen var det inget märkvärdigt utrymme... men en plats lika stor som en skokartong upplevs som en lyxvåning för en husmus... tack Farmor Ida för din generositet! svarade Segloria... utanför Tomtegårdens köksfönster stod Rurik Stålfåle och huttrade medan Staffan Stalledräng rensade hans avgasrör ifrån snö... vad är det som händer Rurik? sa Staffan... men Rurik bara skakade tänder... Nisselina och Ika satt i köksfönstret och kikade ut på stjärnhimlen och såg två stjärnor falla... nu får vi önska vad vi vill! sa Ika begeistrad... ja men vad ska vi önska då?svarade Nisselina avmätt... Ika tystnade plötsligt, frös till och stod stirrandes mot himlen... vad är det Ika, ... , varför svarar du inte? frågade Nisselina oroat... men inget svar... så hon tittade upp emot himlen och vad fick hon se där...

... uppe på vindsrummet satt Älvin i sin mammas famn medan hon sjöng en liten vers som hon skrev till Älvin då han var liten: 

strilande susande skogars ro
i den mossiga mossens mo
där en liten skogsmus bo
en syns ej men finns ändå må ni tro

på en stig som leder in går en katt
den ska fånga möss denna natt
oh ja! Mjau den ser fram emot att
fylla sin mage utan att betala skatt

en uggla sträcker sina vingar så
det hör musen där trippande på tå
ugglan ser i katten ett större byte - åh!
och katten blir ugglans när den slå

en liten mus hemåt vandra
bjuder nötter från gömma åt de andra
ett kalas av mat kan ingen klandra
nu har mössen glädje i varandra

men en råtta i skogen smyger in
den har fått sug på en mus i sitt sinn
musens känsla fri hör ej längre kattens spinn
men se där satte råttan tänderna i dess skinn

att koppla av kan var gott ändå
men lär att faror där kan finnas
om ett långt liv du vill uppnå
ska du denna sången alltid minnas

den lär oss att ta oss i akt
och alltid vara på vår vakt... 

... ja jag vill inte säga det egentligen! viskade Segloria till Älvin... men om vi inte tar oss i akt slutar det tragiskt med slakt! avslutade hon med dramatik... Älvin både skrattade till och fick rysningar längs ryggraden... mamma jag har saknat dig! sa Älvin och somnade... men vad var det som svävade där uppe i himlen?... och hur skulle det gå med alla konstigheter i Juleå?... ja det ni det är morgondagens äventyr!... vi ses då!... 

Solsken på er så länge! /:) Solstrale

Tack på förhand för läsning

applåder och bokmärkning! ...