såg morgonstjärnan blinka
då dörren till stallet gled upp
gångjärnen knarrade torrt
några droppar olja tack
stod i minnesparken och andades
vem älskar inte det goda
då och då uppsöker pållen
sin fredade plats
känner smaken på tungan
den finnes inflätad i manen
vi bär allt med oss sött som salt
en del sockrar andra saltar
för mycket

fördärvar då smaken, den döve lyssnar inte