”Du är en man som mognar långsamt”
sa du till mig
och ville väl ge nån sorts framtidshopp

Då på 80-talet
var det ingen tröst
var bara ledsen
och försökte bli någon annan
med hjälp av en ny kostym

kunde inte ge dig det du behövde
bara dikterna i den slitna röda pärmen
som du höll i så hårt

sa att du inte kunde matcha mig
men du hade din dramatiska talang
och en scen på Samskolan

på morgonen
försökte vi nå varandra
medan ljuset föll in
och mönsteranpassade dina tapeter
sedan åkte du till Vikbolandet
och fick uppleva din egen födelse
jag letade efter gravar
och hittade Karin Boye

du betydde så mycket
för mig dom där åren
när jag jobbade som cirkusclown

ska försöka vara fantastisk
för någon annan
som en bekräftelse på att du hade rätt
i det du sa den där morgonen
i ditt kök på Landalabergen