Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Utstirrad och dömd

Jag känner era blickar.
Era tankar sugs ner i mina lungor
Dom kväver mig
Jag kan inte andas

Allt jag hade tog du
Det tog en sekund

Jag hade ett val
Jag hörde varningsklockorna
Den stabila rösten i mitt huvud skrek
Stanna
Vänd om
Spring för ditt liv
Men jag kunde inte

Jag drogs till dig
som en liten fluga till en limfälla
Jag satte ner mina fötter
Och så satt jag fast

När jag tog mig lös fanns inget kvar
Min kropp var trasig
Benen borta
Vingarna borta

Det var för sent för att springa nu
Men jag sprang ändå
Jag springer fortfarande
Men ständigt i fel riktning




Fri vers av Nannastasia
Läst 94 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2025-12-09 14:43



Bookmark and Share


  Larz Gustafsson VIP
Min dagliga lott i dårhuset Gävle.
2025-12-09
  > Nästa text
< Föregående

Nannastasia