det försvinner mellan andetagen och försöker överleva
men det glider sakta genom fingrarna

trolösheten ebbar ut och fångar ögonblickets gyllene sekund
innan det förintar sig själv genom tidens obarmhärtiga driv

men det etsar sig fast,
släpper inte taget i minnesbankens uttagsautomat
och fryser fast bilden som duplicerar sig genom ogenomtränglig dimma

det lever utan föda,
bortom andetag och livsgnista
och med ett enda ryck
kan det förstora sig till att skapa mani

fruktan att inte få uppleva
att aldrig få känna eller se det igen
skrämmer även de största av alla muskler

det kan ersättas
men bara av förverkliganden eller upprepningar

det dör, bara när det vill och aldrig på uppmaning
inte ens böner eller ramaskri kan förändra

det slocknar när du stänger ögonen
och slutar att andas

det