Vinden river i grenarna.
Det sjunger som i en kör.
I de sena timmarna
är ropen allt man hör.

Det är stilla som efter ett spel.
Alla tittar på kejsaren:
Är det tumme upp eller ner
för den ofrivilliga frälsaren?

Trädens coliseum sjunger.
Den vill se tummen ner.
Men frälsaren spottar mot balkongen,
och kejsaren är inget mer.

Han vågar inte döma döden
till mannen i ringen.
Han är en av Roms ädlaste söner;
han kröntes så efter krigen.

Så det blir tummen upp,
och träden skriker i vinden.
Den ofrivilliga frälsaren
har vunnit striden!

Vinden mojnar så,
och ropen tystnar,
och ordning återgår
till ett drama som viskar.