I vardagars andetag där vi gör vad vi förmår
där byxor rivs, tår slås i och knappar går
Just bortom ljuset där vi ödmjukt påminns
om att motvind delar plats där livet finns

För i sanning livets väg är i kontrasterna
ljuset och mörkret i styrkorna som lasterna
Det snubblar sig fram men reser sig alltid
skrattar och gråter i frid är redo för strid

För ett liv där framgångarna nås utan slit
är blott tomt och blekt utan gårdagars flit
Perfekta fasader vittnar om tomma sinnelag
en önskan att dölja bristande mänskliga drag

Där i varje ärr i var repa i var krossat glas
finns historier som berättar om liv med emfas
I var udda knapp var lagning och penseldrag
bärs minnet av igår en saga för var morgondag

Hylla skönheten som finns i livet i det äkta
det som bär spår av tid är mer än det perfekta
För det låter oss dela livet med folk från förr
det visar vägen och gläntar på tidens dörr