Vid 12:12 öppnas dörren,  
en sista port i årets väv.  
Jag lägger ner min smärta som aska,  
låter vinden bära bort det som var.  

Två somrar möts i mitt hjärta,  
den som brann och den som väntar.  
Jag går genom portalen med tomma händer,  
för att fyllas av ljusets nya sång.  

Jag förlåter det som tyngde,  
jag tackar det som lärde,  
jag renar mitt namn i tidens vatten  
och stiger in i nästa krets.  

12:12 – en siffra, en sång, en cirkel.  
Jag är hel, jag är fri, jag är ny.