På darrande ben
mellan skogens hus om kvällen
Ser hon in i vart upplyst fönster
För att med sin skygga blick
söka uppfatta varje steg
och rörelsemönster

Hon är alltför rädd
att komma närmre dem hon ser
fastän vissa därinne bak immig ruta
både skrattar och ler

Tidigt lärde hon sig av de sina
att vara på sin vakt
och se men inte röra
och dem alltför mycket störa

Nu står hon där
helt ensam och brydd
mitt i ljuskäglans sken
och lyssnar noga med lyhört öra
till alla ljud där innifrån
som hon lyckats höra

Kanske undrar hon en del
där hon står
Vilka de egentligen är
de därinne i värmen
bak stearinljusens sken

Men när någon i huset
som sett hennes skygga blick
öppnar sin knarrande dörr
och tittar ut

Tar hon genast snabb som ett spjut
ett språng
in i skogen bak stugans knut