Håll ut, håll ut
För den mörka natten har ett slut
När man står på gränsen mellan hopp och förtvivlan
Hör man ofta rösten som viskar från insidan
Man önskar den var tyst, att den lät en vara i fred
Varför stör du mig mitt i mitt avsked?
Men man lyssnar, man väntar
Efter samtalet från dem man älskar
Och ibland kommer den
Likt en kram från en vän
Värmen som får en att säga: nej, inte än