Jag går i terapi, och i
Terapi ska man brytas ner.
Gamla mönster passar sällan rätt, så
Jag ska bli ett mer sammanhängande pussel.
För vem? För mig själv? Eller
För att andra inte ska se tomrummen
Mellan mina fragment?

Jag ska genomgå exponering under
En tid nu.
Jag ska skala bort det som skyddar
Och dyka ner i det som är läskigt
Men inte dödligt.

Jag ska exponera mig till
Att göra konst som jag inte är
Nöjd med.
Vilket borde vara enkelt, för
Jag blir aldrig nöjd med mig själv.

Jag skulle skriva en ful dikt, och
Inte bry mig om hur den såg ut,
Hur den lästes eller lät.
Inte
Bry
Mig
Om
Varje
Mening
Följdes
Av
Ett
Radbryt.

Inte bry mig om jag inte hittade rätt metafor eller takt eller djup eller
Eller.
Jag skulle inte bry mig, men fan ska veta att
Det gör jag ändå.
Varje ord måste ligga rätt, allting ska passa, poleras
Rätas till, precis
Som jag.

Inte en bokstav får stå på sned,
Inte ett hårstrå får hamna på villovägar,
Inte ett misstag får lov
Att finnas. Allting måste korrigeras
In absurdum, tills jag har korrigerat
Färdigt alla delar som jag
Inte tycker om.

Jag suddar ut allt
Som gör ord till poesi
Och allting som gör mig
Till människa.

Förlåt,
Det här var inte särskilt poetiskt av mig.
Men jag gav det ett försök i alla fall.