Jag jazzar på min solstråle
och inte blir mina vingar svedda
för jag är ju en perfekt blandning av
vågfunktion och kvantum
och fort går det
men som de putslustiga suckade
det är inte farten som är det stora bekymret
det är landningen
eller som en omtänksamme mannen sa när han ramlat ut från
90 e våningen av empire state building
"du behöver inte tänka på
någon middag åt mig älskling"
rart och omtänksamt
suck om jag ändå hade varit som denne