Välkommen på äventyr i Juleå!

godord till behövande...

... i tacksamhet ser jag ut över mitt inre landskap... det har formats av livets slipning och vaskat fram mig... så som den jag idag är... i de djupaste dalar finns både gömslen och skattkammare... till gömslena har jag förpassat det jag måste glömma för att orka leva i glädje... i skattkammaren har jag lagt de vackra klenoder av livserfarenheter och förmågor jag aktar högst... kärleken till min nästa och viljan att göra gott är den största av vackra skatter... den är som en magisk kraftyttring... kärleken och viljan tillsammans... KÄRLEKSVILJA... 

UPPTÅG I JULEÅ lucka:20

... skoldagen var nu till ända... Nisselina och Ika hade omsorgsfullt slagit in var sin present som de gjort till Tomtemormor... men de hade även hunnit med att göra smällkarameller... de hade gjort fem var som de skulle dela ut och skoja med... de var fyllda inte bara med godis utan också med en gåta som en ledtråd... ja de blev som ett spel som de vuxna skulle få leka på juldagen var det tänkt... den idén hade deras rektor Assar Assarsson tänkt ut... han hade till och med fixat dragsmällarna... de andra  skolbarnen hade inte fått så mycket hjälp som Ika och Nisselina... tack vare att Assar inspirerat och hjälpt till var flickorna så glada och tacksamma... men kanske var det lite suspekt och fick andra att fundera över vad han hade i kikaren... 

... Rurik Stålfåle, Staffan och Ida stod på skolgården och väntade otåligt... de hade handlat allt inför Tomtemors födelsedag och julheglen hela dagen... ska de inte komma snart? sa Staffan... jo jag ser dem där inne i farstun, de pratar med rektorn! sa Rurik... vad har de nu hittat på för otyg! sa Ida... men så kom flickorna springande ut genom dörren... alla elever sprang efter och hurrade och ropade God ~ Jul! & Gott Nytt År till Ika och Nisselina... de ville alla krama dem hejdå... Staffan, Rurik och Ida kunde knappt se flickorna för de drunknade i hopen av ungar... men så till slut lyckades Ika och Nisselina tråckla sig igenom... phu vilken kamp att få gå hem, Ika jag vet inte om jag orkar med mer uppmärksamhet! sa Nisselina utschasad... Farmor Ida skrattade och så var alla glada igen... ja farmor Ida hade världens trevligaste och mest smittande skratt i hela Tomtelandet... Nu var traktorn fylld av mat, paket och smällkarameller... precis som de skulle åka började Rurik hosta... det kittlar i min motor Staffan! sa han... Staffan öppnade motorhuven och vad fick han se... jo där låg Hungris och sov... men vad i hela fridens dagar gör du här? sa Staffan... eh va, jag, jag skulle bara ta mig en tupplur! svarade han vimsigt... har du legat här hela dagen, hoppa upp på min axel så far vi! sa Staffan rart... och så bar det iväg mot Tomtegården...

... hemma på Tomtegården låg snön vit och gnistrande... kylan hade sänkt sig i dalen och luften gnistrade av iskristaller... det var så vackert med ljusen i husen... Rurik stannade till i korsningen för att se skönheten... norrskenet sprakade grönt och rött över den stjärnbeprydda blådjupa himlen... oh så vackert! utbrast Farmor Ida... ja det är jätte jätte vackert! fyllde Ika i... Nisselina bara tänkte att det inte brukade se ut sådär konstigt... ser ni där borta vid skjulet, det lyser där! sa hon... ja kolla! sa Staffan... precis då blev Hungris nervös på något vis... han ville inte sitta kvar på Staffans axel... men ta det lugnt lille vän! sa Staffan ömsint... jag är inte din lille vän! fräste Hungris... men vad tar det åt dig! sa Rurik argt... lägg dig inte i din mes! sa Hungris vred i sinnet medan han viftade med armarna... oj oj oj! sa Ika... ja nu får du klara dig själv Hungris om du inte lägger av! sa Ida bestämt... Hungris hoppade av traktorn och sprang iväg... ingen han se vart... men vad var det där för ett upptåg! sa Nisselina... vi struntar i det! sa Staffan... fast den som gräver en grop åt andra trillar oftast själv där i! sa Rurik surt för han visste något om Hungris som han dumt nog höll för sig själv... nu åker vi hem och äter risgrynsgröt och prickigkorv mackor! sa Ida uppmuntrande... men egentligen var Farmor Ida helt ifrån sig... hon gillade inte tanken på vad som skulle kunna ske med Hungris... hon som inte kunde leva med att inte kunna hjälpa alla... ja vad var det med Hungris och hur skulle han nu klara sig?... men kan det ha varit Hungris som skvallrat till Forskartomtarna?... ja det ni det är morgondagens äventyr... vi ses då!... 

Solsken på er så länge! /:) Solstrale 

Tack på förhand för läsningar applåder  
kommentarer och bokmärkning! 

Om du är intresserad kan du se samtliga adventskalendrar från 2020 via denna länk: https://poeter.se/Tag?tagId=46219