Det är länge mina fickor
gått utan något att ge
om så vackrare flickor
går att få utan att be
lämnade du mig bestört
ensam helt utan en tröst
och hjärtat jag nu bortfört
glädjen som var i min röst

Om jag hade guld eller pengar
eller någon makt till mitt namn
hade jag bytt allt för tre ängar
och att ha dig för mig i min famn
men duger det gör jag för föga
för färre än få, om för dig
jag skulle ha blindat mitt öga
och till varje glas tackat nej

Men du är för fin för en sådan
som fjärran från silver är född
på skämt du kallar mig odågan
som om ej jag på potatis var gödd
det var häromnatten du bad mig
att gå härifrån utan skäl
och ja jag litar ju på dig
om så det har mig ihjäl

Så jag strövar från ryd till måla
i jakten på tröst ifrån detta
jag mitt bland främlingar skåla
och gör mig om afton till rätta
i ett höloft eller fähus sådär
så som du önskar mitt bästa
med handen på hjärtat jag svär
att aldrig ta mig en nästa

2025-10-20