Snart sätter nyårshysterin igång.
Efter julreklamens svulstigt övermättade
framfart och debilhysteriska utbredning
anmodas vi samla kraft inför nästa stora
reklamjippovaruhushögtid som får landets
alla Krösus Sork-figurer till grosshandlare,
ICA-handlare och företagarentreprenörer
att gå upp i saligt spinn över kassaklirr och
tomteblossavans där underhuggarna fått
paketstressa över disk intill utmattningens
gräns.

Vi ska hetsa, maximera, köpa raketer, oxfilé och
vi ska laga kvalmig potatisgratäng, vi ska stressröka
torra cigarrer inhandlade hos lokala turken som
förvarar dom i felaktig humidor. Vi ska slå på
stort för att visa hur lyckade vi är. Vi ska stå
i raketgivakt vid tolvslaget och häpna över
pyroteknikens miljöförstörande spektakel över
himlavalvet som om det gällde Jesu återkomst
eller apokalypsens asteroidmöte.

Krav och förväntningar.
Planering, dukning, förberedelser.
Halvdysfunktionella familjerelationer:
nu ska vi ha det TREVLIGT!

Vi ska vakna i bakrusets dimmor med bortsprängda
fingrar och framleva januarimånadens gråtrista
asfaltsdysterhet med minimalt saldo efter vår
lydiga varuhusbikt per plånbok.

Kalender, jobb, bilbesiktning, dagis, ännu mer kalender, semester, melodifestivaler, black week, vecka 34 ända
fram till kolavippen och det tar inte slut där för man ska manifestera sin materiella status genom vråldyra kistor, pyntade gravstenar och ett hav av blomkransar.

Reklamcykler och ekorrhjul, livets högsta mening.

Har du sett min senaste kattbild?