Jag lägger på locket

potatisgrytan puttrar

ute står granen i givvakt

barren gröna i ljusens glans

imman mot rutan

jag hinner teckna en rymdraket med mig i

vi åker mot Saturnus

där vinkar jag till mitt ansikte

konturlöst

som lyses upp i granljusens sken

hon höjer en hand till hälsning

imman bleknar bort

jag framträder igen