Nu kommer det,
som en hög våg.
Slår in över land,
lämnar dig lam.

Du vet inte vilket ben du ska stå på.
Du vet inte vart allting är.
Det enda du vet säkert
är att du inte kan ha det så här.

Så du går in,
smider planer
på en väg ut
från den sociala galenskapen.

Det är först då du får tröst,
något som lugnar dig,
säger med säker röst:
Allt ordnar sig.

Så du fick som du ville.
Du blev tuktad av tiden.
Därför är du fri i tanken.
Ömsom fri, ömsom fången.