jag står mitt uppe på krönet
med det ena året på ena sidan
och det andra på den andra
ja, jag sitter egentligen vid mitt skrivbord
med reporna och kaffefläckarna
men det känns som om jag står
högst upp och kan se både framåt
och bakåt, och de båda är
utbytbara, det är ingen skillnad
mellan då och sedan
inte för att just nu skulle vara
något extra eller närvarande
bara att kaffefläckarna och reporna
påminner vagt om varifrån jag kommer
och vart jag ska - jag borde köpa ett nytt,
flytta igen, byta till ett bättre jobb,
tappa ytterligare muskelkraft
och tankekraft, trots att kraven är desamma
ända fram till en viss dag då jag
antingen avtackas och går hem eller
inte orkar längre
så sitter jag och står och ser ut
över framtiden, dåtiden, och samtiden
och eftersom jag vet att det blir varmare
ser jag bakåt blir det kallare
är det lätt att räkna ut
och investera om jag vill det
i det som lönar sig
men jag är mer intresserad av
vad som är bra för samhället
och människorna i det,
och allt som omger allt mänskligt
det som kallas naturen
och det är ingen idé att göra motstånd
värmen kommer, och dess vidriga effekter
kommer att skyllas på allt annat
än värme, även om
det är samma sak
så det är ändå motstånd man måste göra
plocka skräp där man står och lägga
det i papperskorgarna, ta på sig
den gammal dekalen rör inte min kompis
och arbeta vidare som om en likadan morgondag
är möjlig, fast den inte är det - kanske
är ett ögonblicks verklighet mer värt
än en plastsäck över huvudet och
en semester i dubai
ser jag tänker jag vid mitt
skrivbord med sina skavsår och
hudsjukdomar, sina arbetstimmar
som varit och som kommer
med det ena året på ena sidan
och det andra på andra sidan
som två avgrunder - man kan välja att
falla tillbaka, eller att falla framåt
det är samma sak
så jag ska försöka sitta kvar
trots att någon har satt en pistol
vid min tinning men den liksom
morgondagen är lika omöjliga
så jag väljer att sitta kvar
den dagen de tar över våra
gator kommer de att avfyra pistolen
jag vet det eftersom jag inte
vill vidröra dem som vill
förnedra och döda min kompis
nej, de kommer att skjuta mig
det är priset man får betala
för att hålla sitt inre skrivbord intakt
med brännmärken på den ena sidan
och skärsår på den andra
och det är inte säkert att det är krönet
jag står på, allt är kanske tvärtom
men det gör detsamma
det är samma sak