Hon stod kvar i natten
när året släppte taget.

Dimman steg.
Inte som flykt
som andetag.

Månen såg henne.
Inte dömande.
Bara närvarande.

Hon mindes
vem hon blivit.

Samma själ.
Stadigare steg.

Hon valde sig själv.
Inte för att bli sedd.
Utan för att stå kvar.

Hon skriver fortfarande.
Har inte gett upp.

Har bara öppnat
nya rum
för sina ord.

Hon minns
den första gången
orden blev andetag.

De som såg henne.
De som viskade: fortsätt.
De som gav henne mod.

Var det de som stannade.
Var det de som lyssnade.
Var det ni.

Det var här.

Hon har inte slutat skriva.
Hon har bara börjat
på andra platser.

2026
står i dörren.

Den hon längtade efter
har redan klivit fram.

Gott nytt år.
All kärlek.

— D.S.
Hon skriver i andetag.