Jag har svårt att sätta ord på dom många saker som stör mig
Jag går noll till hundra på sekunder,
Jag va inte alltid den.
Fastän jag alltid kände så kanske jag inte vågade ta för mig,
De fanns en tröskel att passera som gör pojkarna till män

De som en spärr i vårat huve.
Vem vet vad som väntar
Så många saker att hantera
jag ser benägenheten blänka
Ruta ett blir blott ett minne
har lagt mitt egna jag åt sidan
Nu kör jag vilken vila? Är nån bättre än mig Jag tvivlar
Jag står upp än idag trots alla gånger jag har fallit
Nu är själen min befriad.
Bättre sent
än aldrig