För trettio år sedan hade jag ritat kartan. Sedan dess har jag ägnat tiden att gå vilse: jag möter förändringar på samma sätt, öppnar dörren till det nya, och kliver rakt in i samma rum - om än med nya tapeter. Jag önskar att jag kunde välja en annan dörr någon gång, men hur jag räknar finns bara en.
Allt verkar bli ungefär samma sak, trots att jag inte vet var jag är. Jag försöker se världen som den är, även om jag ibland anat något annat i ögonvrån.
Men under tiden har jag lärt mig ett och annat om livet. Jag hoppas att det skall komma till nytta en vacker dag!