It was my thirtieth year to heaven
Woke to my hearing of harbour and neighbour wood
And the mussel pooled and the heron
Priested shore
The morning beckon
With water praying and call of seagull and rook
And the knock of sailing boats on the net webbed wall
Myself to set foot
That second
In the still sleeping town and set forth.

My birthday began with the water-
Birds and the birds of the winged trees flying my name
Above the farms and the white horses
And I rose
In rainy autumn
And walked abroad in a shower of all my days.
High tide and the heron dived when I took the road
Over the border
And the gates
Of the town closed as the town awoke.

A springful of larks in a rolling
Cloud and the roadside bushes brimming with whistling
Blackbirds and the sun of October
Summery
On the hill's shoulder,
Here were fond climates and sweet singers suddenly
Come in the morning where I wandered and listened
To the rain wringning
Wind blow cold
In the wood faraway under me.

Pale rain over the dwindling harbour
And over the sea wet church the size of a snail
With its horns through mist and the castle
Brown as owls
But all the gardens
Of spring and summer were blooming in the tall tales
Beyond the border and under the lark full cloud.
There could I marvel
My birthday
Away but the weather turned around.

It turned away from the blithe country
And down the other air and the blue altered sky
Streamed again a wonder of summer
With apples
Pears and red currants
And I saw in the turning so clearly a child's
Forgotten mornings when he walked with his mother
Through the parables
Of sun light
And the legends of the green chapels

And the twice told fields of infancy
That his tears burned my cheeks and his heart moved in mine.
These were the woods the river and sea
Where a boy
In the listening
Summertime of the dead whispered the truth of his joy
To the trees and the stones and the fish in the tide.
And the mystery
Sang alive
Still in the water and singingbirds.

And there could I marvel my birthday
Away but the weather turned around. And the true
Joy of the long dead child sang burning
In the sun.
It was my thirtieth
Year to heaven stood there then in the summer noon
Though the town below lay leaved with October blood.
O may my heart's truth
Still be sung
On this high hill in a year's turning.

(allpoetry.com/Dylan Thomas/"Poem in October")
(The Norton Anthology of English Literature; part 2;
1986; page 2316)

--------------------------------------

Min tolkning

Poem i oktober

Det var mitt trettionde år för himlen
vaknade av ljud från hamn och gränsen av skog
och musslan sökte de egna och hägern
signade stranden
morgonen lockar
med vatten i bön och rop ifrån råka och mås
och knaket från båtarnas segel på nätvävda väggen
får mig att sätta min fot
denna sekund
i den ännu sovande staden och ge mig åstad.

När min dag grydde var fåglarna där
vattnets och de vingade trädens
de som flög med mitt namn över gårdarna
och de vita hästarna
och jag reste mig
i regnig höst
och gav mig iväg i skuren av allt som var jag.
Högt stod vattnet och hägern dök när jag
gick över gränsen
när staden vakna
stängdes dess portar.

Det flödar ur lärkor i ett rullande moln
och ur buskar hörs ymniga visslet från trast
axlad av kullen, bärs oktobers somriga sol,
med ens var det morgon
sångare ljuva och ett vänligt klimat
jag vandrar, och hör, en kall vind vränga
sitt regn, där, långt under mig.

Blekt regn över den krympande hamnen,
över kyrkan, våt av hav och stor som en snigel
med sina horn höljda i dimma och slottet
brunt som vore en uggla
men i skrönorna
blommade vårens och sommarens alla trädgårdar
bortom gränsen och det lärk-fyllda molnet.
Där kunde jag, i förundran, möta dagen
då jag föddes, men vädret vände.

Det vände sig bort från det sorglösa landet,
ner, i den andra luften, och himlen, skiftande i blått,
strömmade igen ett sommarens under med äpplen,
päron och röda vinbär
och jag såg så klart i det nya
ett barns glömda morgnar när han gick med sin mor
genom syner av ljus,
genom legenderna, om de gröna kapellen.

Och fälten, som en gång vittnat om det späda barnet,
och ännu en gång, hur hans tårar svedde mina kinder
och hans hjärta rörde vid mitt.
Här var skogarna, floden och havet
där en pojkes sommar, lystrade,
viskade om den dödas sanna glädje
till träden och stenarna, till fisken i tidens flod.
Och än levde mysteriet,
sjöng, i vattnet och fåglarna.

Där kunde jag, i förundran, möta dagen då jag föddes
men vädret vände. Och glädjen, den sanna,
hos det sedan länge svunna barnet
sjöng i den glödande solen.
Det var mitt trettionde år för himlen
där stod jag då
på sommarens höjd om än oktobers blod
täckte den lågt belägna staden.
Må vad sant är i mitt hjärta
ännu sjungas
på denna kulle om ett år.

----------------------------------

Dylan Marlais Thomas, poet, författare och
dramatiker; 1914, Swansea, Wales,
Storbritannien - 1953, New York City, USA.

Dylan Thomas är en av 1900-talets mest kända
poeter och började 1931 som reporter på
South Wales Daily Post. Efter 18 månader som
fast anställd fortsatte han så under många år
som freelance för tidningen.

Dylan Thomas publicerade 90 dikter under
sin livstid; ca hälften av dessa mellan
1930-1935. År 2014 fann man ytterligare 16
opublicerade som gett en ökad förståelse
för hans utveckling som poet.

Några av hans mest kända är, "Do not go
gentle into that good night" och,
"Death shall have no dominion",
båda publicerade i diktsamlingen,
"In Country Sleep, and Other Poems"
(1952).

Dylan Thomas' genombrott som poet
kom med diktsamlingen, "18 Poems"
(1934), och en av dess mest kända
dikter är, "The force that through the
green fuse drives the flower".
Kort därefter publicerade han samlingen,
"Twenty-Five Poems" (1936), med hans
kanske mest kända dikt, "Do not go gentle
into that good night".
(Wikipedia)

Dylan Thomas' dikter präglas av musikalitet,
djärvt bildspråk och metaforer; ofta med
mer än en överförd betydelse. De utforskar
teman som kärlek, död och natur, och visar
influenser från både modernism och
romantik. De skrevs ofta med avsikten
att läsas högt.
(allpoetry.com)
Han skrev även korta prosa berättelser
och sagor; många av dessa finns publicerade
i, "Notebooks" (1934), "Portrait of the Artist
as a Young Dog" (1940), "A child's Christmas
in Wales" (1954) och i "Collected Stories"
(1954).

Dylan Thomas skrev också ett antal pjäser,
framförallt för BBC-radio, samt filmmanus.
Den mest kända radiopjäsen är,
"Under Milkwood" (1953/54), som senare
redigerades för scen och film; bland hans
övriga filmmanus kan nämnas,
"Wales, green mountain, black mountain"
(1942) och, "Our Country" (1944).

(Wikipedia)

Läs gärna mer av och om Dylan Thomas
via bibliotek, bokhandel och internet.