det ska visst komma snö i natt, säger de
fem centimeter, tio centimeter
kanske mer, kanske mindre
som om världen inte redan var full
av ungefärliga kansken
jag sitter vid fönstret
och väntar på att något ska bli tillräckligt
tillräckligt tjockt, tillräckligt vitt
tillräckligt mycket för att stoppa spårvagnarna
arbetsmoralen, hela den där morgonmaskinen
som tuggar i sig människor
och spottar ut dem vid stämpelklockor
snön faller väl som den vill, den brukar göra det
lite trevande först, som om den också undrar
över om det är värt besväret, och jag tänker
om den bara kunde bestämma sig, en gång för alla
och lägga sig över stan som ett tjockt täcke av nej tack, inte idag
men den kommer väl i fläckar, ojämnt, som allt annat
tillräckligt för att irritera, inte tillräckligt för att befria