Sanningen är självklar
och ärlig.

Sanningen är brutal, smekande och elak.

-Sanning! Ordet ekande och studsade som en överpumpad basketboll mellan de kala väggarna.
Sanningen hade blivit ett föremål för analys och diskussion. För bakom sanningen frodas en påklistrad och överskön verklighet, där just sanningen användes som rättfärdigt instrument. Ingen förstod det vansinnigt självklara att definitionen var oerhört subjektiv. En sanning finns i betraktarens ögon, inte i orden.

Att göra det oerhört enkelt för sig, är att luta sig tillbaka och köra den brutala sanningsleden och därigenom skydda sin överblottade ryggtavla. För samvetet skall alltid attackeras, och därigenom ska inte ens en madonnavit lögn accepteras.

- Så vad är då en sanning?

Då definitionen av den är så vansinnigt luddig, så kan inte svaret bli tydligt.

Sanning är det som sker bakom ugnsluckan då brödet gräddas, där kan ingen vara med och påverka dess process. Då resultatet av det är lika för alla betraktare så kan sanningen verifieras inför alla med samma verklighetsbild.
Men vems sanningar pratar vi om? Hur många sanningar finns det?

- Lika många som lögnerna skulle jag påstå!

En sanning är ju en verklighet baserat på någons uppfattning, så hur många verkligheter finns det egentligen?

Objektivt sett, sjuochenhalvmiljard...för att hårddra det.

Sanning är kunskap och förståelse,
sanning är empati och objektivitet,
sanning är ren, skär och tydlig i sitt budskap.

Feghet kan vara att man lutar sig på sin verklighet och däröver blottar sin brutala sanning till omvärlden. Ingen sanning är verklig förrän den kan bevisas av fler ögon än dina egna. Där kan också lögnen finnas omedvetet, då kontrollen över omgivningens uppfattning inte kan genomföras. Därför springer vi gatlopp och skurar avenyer genom vårt hopp att just min sanning ska segra.

Vi tror enfaldigt att våra ögon är vittnen av allt det sanningsenliga och vi har aldrig förstått att vyn är skenhelig. Den bryter sitt eget mönster efter hur känslorna spelar sitt eget monopol.

Vi sitter i vår egen debatt om hur rätt och fel ska definieras medan vi skuldsätter en hel omvärld som gör exakt samma sak…

Vi övermoraliserar lögnen och smeker sanningen men vi förstår inte att objetiviteten skrattar oss i ansiktet var gång. En lögn behöver alltid försvaras, en sanning lever på sin verklighet. All världens konflikter börjar många gånger för att verklighetsbilden ser annorlunda ut. Vem ska säga vad som är rätt, vad som är fel Allt för många gömmer sig bakom moralitetens sarkofag som berättigar en gränslinje mellan sanning och lögn. Fast problematiken är ju lika klar som en iskall natt i Sibirien. Objektiviteten kan aldrig kompromissas. Din verklighet är din verklighet och blir således din sanning.

Sanning är inte elakhet,
Sanning är inte självisk i sin uppfattning,

- Sanningen är många gånger kärlek.

men den är allt för många gånger brutal!

Utanför härjar lögnen som allt för många gånger förpackas med lockande presentpapper och fina glittrande guldsnören. Den vill föra dig till moralens
vackra sköte så du kan sova gott om natten.


- Det är en vacker liten saga.
Men det behöver inte vara den sanningen du söker.
Bara den du behöver.