Att som barn och ungdom ha föräldrar som fullständigt skiter i hur man mår. Allting måste vara bra I den på alla vis förträffliga familjen och det finns varken tid, lust och energi till en massa känslopjunk och grubbel. Allting är helt enkelt alldeles utmärkt och alla är fullkomligt normala, funktionella och anständiga. Vi sitter i cykelrummet och skjuter i oss en perfekt blandning av heroin och kokain. Vi går nästan aldrig till skolan som vi förresten har bränt ned till grunden. Automatvapen till det planerade rånet har vi införskaffat. Vi njuter fullt ut av det underbara destruktiva livet. Våra föräldrars lyxvilla har vi eldat upp. Pappas firma går i konkurs och han och mamma hänger sig i skogen till vår stora glädje. Livet går ut på att terrorisera och förstöra så mycket som möjligt.