|
ur Jordens yta och himlens valv
Det sista som dör…
Hoppet om en långvarig fredlig framtid Men bomberna och drönare faller i intensiva mängder Han flydde och flyttade till ett annat land Med hjälp av några kollegor och vänner För av obegriplig anledning flög flygplan Över deras hus och släppte bomber På civila mål i staden han bodde i De var bara privata civila människor Som önskade leva sina liv i lugn och ro Hus och byggnader bombades sönder En gammal teater totalförstördes I den hade några vistats många timmar Spelandes teaterföreställningar Nu var det slut med det trodde de Men de lovade varandra att när detta var över Skulle de återuppbygga teatern i sin forna prakt En president hade fattat beslut som han sa om Att bomba ett grannland för att bekämpa nazism Vi är inga nazister sa de som bodde där Men presidenten trodde inte på dem Utan höll fast vid sitt inbillade beslut att bomba dem Genom en invasion på beslut av en president och hans styrkor Tragedin var ett faktum och människor tog till flykten Utan el, mat och bostäder drevs de till andra länder Det längtades efter fred igen minsann Det sista som dör är drömmen och hoppet Om en lycklig och fredlig morgondag och framtid
Taleptox skrev Den 20260113 <+> |
Nästa text
Föregående
Taleptox |