Det schizofrena mörkersamhället ett bisarrt permanent undantagstillstånd som tvingas på människor. Vi söker trygghet där det inte finns någon trygghet. Folk som är på dekis utan att vara medvetna om det. Förljugenheten som kväver glädjen. Hur man tvångsmässigt sviker och förnedrar varandra utan att lägga märke till det. Folk som hittar på sanningar
för att det är en smärtfri strategi. Hur medelmåttighet sätts på piedestal. Hur människor som verkligen har förtjänat beröm och upphöjelse aldrig får det.

Kärlekslösheten som ett mörkertillstånd att gå vilse i. Fyra människor ska begå självmord det närmaste dygnet i landet. Barn som skjuter ihjäl människor bara för att äntligen få utlopp för sin vrede och sitt hat, och för att få uppmärksamhet och en känsla av tillhörighet i det kriminella gänget. Folk som bränner ut sig på grund av det groteskt höga tempot i samhället. Den normaliserade zombietelevisionens självgodhet och nonsens.

Politiker som är väldigt duktiga på att prata och som är så oerhört nöjda över sina skyhöga löner. Hemmasittande barn som inte kan se en vettig framtid med maktlösa föräldrar som har gett upp. Mobbingen i skolor och på arbetsplatser med angripare som är rovdjur utan vare sig medkänsla och respekt. En utbredd ångest som måste hyssjas ned och bedövas med lugnande tabletter och spelmissbruk.

Samhällsmaskineriet som bara måste snurra på och fungera trots att så många människor är trasiga och vilse. Droger som tas för att fly ett hopplöst och outhärdligt sjukdomstillstånd. Det ensamma Sverige där folk mår dåligt av sin meningslösa isolerings tortyrkammare.
I förträngningssamhället frodas den inre nöden och tomheten. Vi har det ju så himla bra I vårt fantastiska välfärdssamhälle intalar människor sig och tänder på med ännu en underbar och tillfredsställande shoppingrunda. Djävulen som njuter av när människor går sönder och att ha full kontroll.

Den cancerogena tystnadskulturen där kärleken sakta avlider. Människor som aldrig har fått någon ömhet. Endast i sin friska förtvivlan, desperation och panik kan människan bli fri från det här helvetet.
Endast i sin avgrund kan människan se ljuset. Endast I Gud finns frälsning och läkedom.

Det sitter 20-årig grabb på akutpsyk som har väntat i fyra timmar med en förödande ångest, gränspsykos och bipolär depression. Hans föräldrar super, knarkar och ljuger. Hans liv hänger på att han ska få rätt diagnoser och mediciner men psykiatrin har inte resurser till att göra en grundlig utredning. Grabben tänder eld på sin bostad i ren desperation och panik med konsekvensen att han får en mycket bättre vård på en rättspsykiatrisk klinik i stan, diagnoser och rätt mediciner. Där startar nästa friska kapitel i grabbens liv. Där råder det trygghet, dialog och en kärleksfull omsorg.