det var en man som oroade sig för cancer. han drack massa sprit, men då fick han cancer i bukspottkörteln. han visste inte om detta, så han satt hemma och tittade på fallout och åt tabletter och drack gordon’s gin. han trodde nog inte på gud, bara ibland, under svåra situationer, kunde en glimt av gud skönjas. lite som ett barn tror på gud när det är mycket rädd för något. det är ändå en helt okej lösning för en sekulariserad och upplyst individ att tro på gud under vissa tillfällen. det vore irrationellt att alltid tro på gud.

många som är nära att dö i cancer börjar tro på gud, men farbrorn som satt hemma och krökade visste inte att hans krökande hade gett honom cancer i bukspottkörteln, så han trodde nog inte på gud än. det finns även andra saker att oroa sig för, typ rabies. om man åker till indien och klappar en hund som tuggat lite på ens hand så kan man oroa sig för rabies. då måste man in till sjukhuset och ta sprutor för att inte dö efter ett par månader. sedan måste man nog kröka för att inte oroa sig för att man fått rabies.

det luktar ofta brända sopor i indien. man kan vakna bakfull efter ett helrör billig whisky till lukten av brända sopor och oroa sig för om man fått rabies. det är en föga inspirerande situation, men nietzsche sa att det som inte dödar en gör en starkare, så man kan bli stark om man är bakis i indien på grund av oro för rabies.

det finns ca 60–80 miljoner herrelösa hundar i indien. det är typ som om tysklands hela befolkning skulle varit herrelösa hundar i indien som sprang runt och tuggade på folks händer och gav dem rabies. det finns även extremt många råttor och ormar i indien.

när man åker hem från indien så är man inte samma person som man var när man åkte dit. man är mer rädd för rabies, och kanske en gnutta alkoholiserad efter tiden bland alla fattiga människor och ormar och rabies. jag tror även att man blir rätt alkoholiserad om man åker till mogadishu. jag har aldrig varit där men hört mycket om staden. att vakna i ett varmt rum utan ac och vara bakis och ta sig en sup ljummen whiskycola från ett glas som står framme, och sedan gå ner till stranden och glo några timmar.

det är tur att det finns sprit så att man kan leva livet utan att oroa sig för cancer och rabies. fallout handlar om kärnvapenkrig. människor dras till mörkret som nattfjärilar dras till en lykta. det verkar finnas ett ljus i mörkret. det hela är mycket filosofiskt.

man kanske skulle bli filosof, klä sig i enkla trasor till kläder och bosätta sig i en grotta i ödemarken vid torneträsk, sitta och dricka whiskycola och tänka på hundvalpar med rabies, kultivera ångesten, odla den som en drivhusblomma, en drivhusblomma av metastaser och rabies vid torneträsk, och sedan wagner till det, kanske tristan och isolde, en tjock, trög väv av meningslösa svarta stjärnor som strålar över den norrländska inavlade bygden, moffa i sig intigheten som om den vore en tjock grillad med mos, det horribla slutet vid början av den vackra musiken.