hur hans hår liksom
slingrar sig
mellan mina fingrar

och hur mina fingrar leker
flätar sig samman med hans
och
målar mönster över hans rygg
när han somnat

våren
den som varit
och den som är men som ännu vilar
som min hand i hans
som hans blick på mig
och som alla vitsippor i vägkanten

det var han och det var jag
längs en grusväg
med skogen runtom oss
och med solen i ryggen

vad fint det är
att känna att det man har
är allt man någonsin önskat
men aldrig vetat att man behövt

och hur det är det starkaste
sköraste
enklaste
mest vidunderliga
märkliga

som den vår som vilar omkring oss
men
som i mitt bröst
är grön
utslagen och alldeles ljuvlig