Kroppens arkiv del 17
ett ljus
det som tänts i mig
som omger mig
när det går lätt att andas
och
allting går i sin rätta bana
då
när allt är intakt;
kroppens fibrer
lust
och när pusslet av tid
ligger rätt
då är han där
han ser och hör
och känner
allt det som jag gör
och i mörkret
som lägger sig likt en natt över dagen
och tynger
trycker
skriker
i mig och genom den luft
som lämnar kroppen
i en säng
i ett rum som inte är mitt
men ändå blir det
när ingenting följer sin bana
vita rockar
används knappt längre
men de utför jobbet ändå
i det rum som är mitt
fast egentligen inte
då
där i mörkret
när tiden har slutat att gå
eller uppfattningen om den
är fel
då
där i mörkret
i ett rum som inte är mitt
som just blivit mitt ändå
där sitter han också i sängen
han ser och hör
och känner
allt det jag också gör
och han stannar
stannar
stannar tiden
hos mig
är min
sen går han
och han säger
att han kommer tillbaka igen
imorgon