Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kroppens arkiv del 17

ett ljus
det som tänts i mig
som omger mig
när det går lätt att andas
och
allting går i sin rätta bana


när allt är intakt;
kroppens fibrer
lust
och när pusslet av tid
ligger rätt

då är han där
han ser och hör
och känner
allt det som jag gör

och i mörkret
som lägger sig likt en natt över dagen
och tynger
trycker
skriker
i mig och genom den luft
som lämnar kroppen

i en säng
i ett rum som inte är mitt
men ändå blir det
när ingenting följer sin bana

vita rockar
används knappt längre
men de utför jobbet ändå
i det rum som är mitt
fast egentligen inte


där i mörkret
när tiden har slutat att gå
eller uppfattningen om den
är fel

där i mörkret
i ett rum som inte är mitt
som just blivit mitt ändå
där sitter han också i sängen

han ser och hör
och känner
allt det jag också gör
och han stannar
stannar
stannar tiden
hos mig
är min

sen går han
och han säger
att han kommer tillbaka igen
imorgon




Fri vers av andanidublin
Läst 29 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2026-01-16 12:42



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

andanidublin