Är tveksam till fenomenet.

Till att börja med finns det ganska mycket som ställer sig i vägen för texten.

Kläder.
Utseende.
Kroppsspråk.
Röst och dialekt.
Utstrålning.

Kan man tävla i sånt?
Jo det kan man förstås.
I program som Idol exempelvis.

Men vad har det med det skrivna ordet att göra?

Tävla i poesi.
Är det en sport?

Att rösta på nån man tycker är söt.
Vari består sambandet med poesi?

Poesi.
Som blandas med estradkonst, ståuppkomik och skådespelartalanger. Måste man underkasta sig
röstcoach som poet? Sponsor och agent?

Varför känns det mer som en klubb för inbördes beundran än som fria individers tankar?

Sett bilder, reportage, filmklipp.
Alltså. Tycker det ser ut som:
Samkväm för likasinnade kamomilltesörplare.
Mycket koftor och sjalar. Eller så är det hiphop där man vill framhärda i någon slags självpåtagen autenticitet.
Medelklass-rebeller. Fruktstund med radikala äpplen.
Kan man vara rebell om det man säger är sånt som alla i lokalen tycker likadant om?

Visa mig en enda genusveganhipster till så får jag akut lust att emigrera.

Jag är inte intresserad av programmatiskt tänkande och färdigstöpta former. Agility är för hundar. Inte människor.