Jag vaknar klockan 3 i djävulstimmen med en blixtrande arg ångest efter en superstressvecka till på jobbet där arbetskamraterna har sjukskrivit sig en efter en så att vi som är kvar måste jobba 12 timmar varje dag, måndag till lördag, plus arbeta hemma. Vår chef bara skrattar åt våra klagomål. Frugan vaknar med ett allmänt surrealistiskt ansiktuttryck. Hon är sen lång tid sjukskriven för utmattningssyndrom och gränspsykos. Jag glömde att hämta barnen på dagis igår. Polisen och socialen kom och ringde på dörren och ville prata. Det var sjunde gången som jag glömde barnen på dagis. Imorgon måste jag tvätta, laga mat, städa, tvätta bilen, gå åtta ärenden på stan samt åka och sköta om mamma och pappa som båda lider av parkinson och schizofren psykos plus att jag bara måste hjälpa barnen med deras läxor och gå ut med hundarna.
Den här livsstilen och situationen håller inte
så länge till och det är minst 12.000 döda demonstranter i Iran och klimatförändringarna och överfulla psykiatriska avdelningar och Jimmie Åkesson. Jag har myror i kroppen
och går upp mitt i natten och läser en mycket intressant bok om begreppet ångest. Frugan ligger till sängs 23 timmar om dygnet med mörkläggningsgardiner. Vi är tvungna av ekonomiska skäl flytta till en mindre lägenhet. Sjukskrivningarna för stressrelaterade sjukdomar ökar i Sverige samtidigt som arbetslösheten blir allt värre. Superstress, trötthet, förvirring, fel beslut, sömnproblem, ännu mer stress, ett allmänt dumt beteende och kollaps. Bilen har gått sönder vilket ledde till att jag fick sparken.
Jag lägger mig bredvid frugan i sängen och
vägrar att gå upp vilket i det långa loppet leder till att socialtjänsten tar barnen och att vi blir vräkta vilket är bara skönt att slippa ta ansvar för allting. Vi tältar i den fina Varbergaskogen på väster i Örebro. Barnen kommer och ser till oss ibland och det känns som att det riktiga livet äntligen har börjat utan stress och press.