Människan hukar i primatkammaren,
bakom blacka blickar;
primalskriad, blodig i blånor, bitterbuttrad;
oförställt ofärdig,
ylande i kött, yrande i tankar som bankar
bakom flygga fönster upp i migränhimlarna
över torra pianon,
J. S. Bach huggen i spånor, stickor, flisor;
kortsiktad, spenatspråkad, oralkaviterad,
spinalspunnen, långkokt, rallringlad, rundrumlad,
blåbollsrullad och kompaktstudsad
runt påflugna innerväggsinneslutningar;
Leonard Cohen struken blanksvart
i bästa bets
över herrgårdsmöblemangens världsliga kommodi,
från Berga-Tuna till Valinge;
tjärdoftande skrov över ända
runt sörmländska hembygdsmuseer;
ur skogssuset återvändande åtelvändare
uppslutna i primatkammarensemblerna,
fantiserande om Mieczyslaw Weinbergs
ryssbjörkade skivomslag, klassiskt höststaliniserade,
partisanpoemen dolskt käll(ar)kodade,
långa potatistimmar från de sommarsoligt moståndsrörda,
tårgassiga i de kremlesvart ortodoxas "don efter mission";
partisantårtorna avnjutna
till avlägsna stalinorglars passacaglior och chaconner