En dag då jag satt i lokaltåget råkade jag snegla på vad
som stod att läsa som rubriker i grannens tidning,
där jag satt och kunde läsa framsidan på hans morgontidning.
'Ökande frånvaro i skolan',

var en av rubrikerna. Jag såg mig stillsamt omkring och
råkade därvid kolla in en annan som med lätt frånvarande
blick verkade se ut genom fönstret och dagdrömma sig
som bort till en strand

någonstans i Puerto Rico. Med ökande spänning iakttog
jag att han petade tänderna med slipsnålen eller kanske
kavajens nål för fästande av någon pin som medlem i
Rotandets ädla konstförening

för undersökande verksamhet. Då han var klar med petan
det, tog han ut stickan ur munnen, såg på den och knäppte
bort skörden med ena handens fingrar, så den samlande
klumpen for iväg till det för stunden

tomma utrymmet mellan dörrarna i vagnen till pendeltåget.
Sedan petande sig i örat, såg sig omkring, varpå jag såg på
tidningen i tidningsläsarens händer. Vanan inne hade jag att
låta blicken som snabbt förflytta sig,

så den möjligt misstänksamme inte skulle ha något ont i
sinnet till just mig. Då mannen strax åter försjönk i sina
dagdrömmar om sin kommande semester strax utanför
Visby eller kanske Slite,

på en populär ö med havet mellan sig och fastlandet...
återtog jag det lätta spanandet. Mannen hade nu ena
fingret uppkört i ena näsborren, troligen letandes efter
den försvunna skatten

i de fattigas by. Till slut, efter en smula grävande journalistik,
verkade skatteåterbäringen ha nått resultat. Han drog ut fingret,
såg på det delvis torkade snoret och vidhängande mera som
färskvara och förde fingret

som tankspritt in i munnen. Solen gick här i moln några ögon
blick den tiden, den dagen i juni för nu så många år sedan.
Jag satt där och sneglandes med lågintensiv spänning drag
ande i tillvaron. Mannen verkade suga,

snarare än tugga på det nyss införda, mellan nog så nariga
läppar och förde nu höger hands lillfinger in i höger öra.
Tänka sig bara vad hittas väl kunna där? Efter att ha lekt
hackspett där en smula i sidled,

kom så fingret med ljusbrunt vax ut igen och jag såg inte
precis vart det tog vägen, tåget bromsade in just där och då.
Men jag såg strax fingret som fick skörden att flyga sin kos
genom vagnens öppnade dörrpar

och fästa sig lätt vid någons luddiga rock, vid inklivandet i
vagnen, påknuffad en smula av bakomvarande som verkade
även den vilja åka med samma tåg. Jag som ofta reser långt
med tåget, kliver på efter bara två

stationer och reser ända till någonstans i Södertälje och kliver
där omkring och tar litet olika vägar till arbetsplatsen för att
det är så omväxlande och spännande att ta vägen hit eller dit.
Jag satt följaktligen kvar på min plats

och iakttog själv inte så mycket vilka som steg just av och på
mest hela tiden, utan satt själv som på moln och var bara delvis
'borta' och 'nära. Som så ofta på den tiden, då jag hade arbets
platsen just där den var,

uppförde jag mig nog som en sådan där vanligt halvdant i akt
och sedan plötsligt fann mig själv varandes i 'Puerto Rico'.
Dagdrömmarens förlovande land. Efter att ha sett ett urval
filmer med en del mer eller

mindre kända skådespelare, från tiden före Jesus återkomst.
Han som sagt att han skulle komma åter från sina resor hit
och dit i Sydamerika. Men som jag fick veta mer eller mindre
av en slump flera år senare,

hade blivit mördad av sin fru under ett sådant där löjligt gräl
på fyllan i villan, bara några dagar efter sin hemkomst till lilla
villervallan. Den där tänkta platsen som verkar som anpassad
på för just den mer knäppa förförelsen.


(Kände för att skriva en kortnovell och så gjorde jag det, blandande hej vilt bland gamla minnen och något jag snappat upp under mina verkliga resor samt mina mer mentala upplevelser av en mer tänkt verklighet i bokens, filmens, teaterns verklighet'er...)