Så passande den tagit plats
på baksidan av huset
Där marken
ligger vit och frusen
syns den fågeln stå

Bländad i det skarpa ljus
som snö och kyla bringat
Blinkar den
med fågelögon små

Drar sen näbben
fram och åter
bland de frön som
fallit över frusna ytan ner

Det är den svarta fågel
som så vackert avtecknat
sig mot det bleka kalla
med hela sitt väsen
utan att ännu sjunga
I kontrast till allt det
kylslagna och stela jag
omkring mig ser

Det är just den fågeln
och ingen annan
Som i min
frusna trädgård valt att
dagen till ära slå sig ner