Din röst var sval
och klar,
orden kändes som
du rev mossan ur stenen
och lämnade mig kvar.

Jag såg stjärnorna
i dina ögon berättar,
sakta nickade jag och
vägen hängde rak och svart
delade våra ord
på rättvisans våg.

Slutet kom och trädet
föll tyst och dess röd-gula
blad darrade i luften
som lögnen efter sanningen.