Komplicerat klister
löser sig alltid,nåt
annat vore det väl
Om det satt fast i
evig tid när själva
materialet upphört
att existera och det
enda som var kvar
var någon slags rest
av ett segt klister. ..?

Vad är klistret
som håller dig
ihop? Eller är
vi bara alldeles
oklistrade i en
slags löst samm
-ansatt tillvaro. ..


















(medmänsklighet är trots
allt det som håller mig ihop
från andra,och mig själv...)