Vad är tid egentligen? Något av det svåraste att förhålla sig till därför att den är aldrig överflödig, aldrig tillräcklig. Den går för fort och den stannar men den är aldrig till lags.

Det är snart två år sedan vi möttes.

Två år kan vara ingenting eller precis allt. Det är oändligt många små evigheter staplade på varandra, bergfast grund och cementerad förankring i jorden. Det är storm och svaj och hot om ras men också; alldeles stilla.

Två år är klättring med inslag av hinder, slitsam väg men helt vansinnig utsikt från toppen. Det är hisnande ögonblick, bottenlös saknad och oerhörd närvaro. Två år är ingenting mätt i tid. Men det är dubbla slag i bröstkorgen, pirr någonstans på mitten, en famn att landa i.

Två år är fladder i systemet, upphetsning, två kroppar som möts och tungor som brottas, tampas, bråkar, har omkull varandra. Det är långsamma händer mot huden.

Två år är en bergochdalbana utan broms, no chance to return, ett allting som bara växer och det är det mest självklara vi haft. Två år är en tidslinje med tydlig början utan slut, hållplatser att stanna till på, mötas på, förlora sig i.

Det är orgasmer i gläntor, baksäten, på logen, i trappan, i köket. Det är våldsamma kyssar och ömma blickar. Två år är någonting som inte skulle bli så mycket av men som ändå fyller varenda rum vi är i.

Två år eller ett halvt liv om man så vill för det är så det känns, är vinter, snö och slask men ständig nyutslagen vår i bröstet. Det är tystnad, lugn och ro och kaffe på sängen.

Det är stilla nätter var och en för sig men alltid tillsammans ändå. Det är 40 minuter västerut för mig, österut för honom och alltid rödljus längs vägen. Två år är tid som aldrig räcker, aldrig blir över.

Men också; stunder frånkopplade världen, stugor i småländsk skog, knaster från spisen som brinner. Det är min uppdämda lust som sprids över honom, hans över mig och fåniga leenden mot skärmen.

Det är en tågresa bort, fördragna gardiner och så många rum vi älskat i. Det är hans hem, det ljuvliga, och hans armar att vilja somna i.

Två år är tack och lov bara början.