... göra en besviken
gång på gång på gång ...

När det handlar om
sådana som inte tillhör
den allra närmaste kretsen
är det något lättare att hantera ...

... Blir det för många besvikelser
är det ju blott bara att säga

- Tack! Men nej tack! 
Utesluta dem ur sitt liv
och sen finns de ej mera ...

Men när det kommer till
verkligt nära vänner
som över tid
förändrats och utvecklats
från att ha varit pålitliga
och sådana som 
inte bara tagit
utan också på något sätt
skänkt en energi ...

... Förändrats till
att bara suga ut
alla energi man har
i såväl kropp som själ
för att sedan göra en besviken
gång efter annan
på sätt och vis
man ens ej kunnat föreställa sig ...

- Det gör det lite mer komplicerat
eftersom det tar sådan tid
innan man upptäcker förändringen
och tar bort skygglapparna
så man deras förändring 
över tid tvingas konstatera ...

Men svårast av allt
och det som gör allra mest ont
i varje skrymsle och vrå
i själ och kropp 
nu som då
är ...

... när de man 
blodsband till har
på syskon och 
närmaste släktnivå
plötsligt visar sig
vara rena trojanerna
i ens liv 
som inte blott sviker
i tid och otid
utan över tid
visar sig utveckla sina svek
utifrån en outgrundligt
utstuderad 
näst intill i det närmaste
rent ut sagt ondskefull strategi ...

- Det smärtar 
och rycker undan mer
än vad vare sig 
öga eller hjärta 
förmår att helt klart se ...

... eller som man ens vill 
behöva tvinga sig till att se ...