Ur djupet föddes tanken att
den själv var mycket stor
Den sökte sig till ytan upp
med morgonen, likt annan tupp
och så till väders for
Där flög den, grann som en fasan
I dagar sågs den från vart plan
Man hörde hur den skyhögt gol
mot överrumplad sol

Och tanken ville stanna där
i evigheters tid
att flaxa fritt med all sin makt
i tron den hade änglavakt
på himlen ack så vid
Den sökte skymma solens glans
kometen slunga med dess svans
till något hörn i rymdens värld
ge knuff för vådlig färd

Den ville själv på himlen bli
förringa allt omkring
få växa som en stor ballong
i rymden som blev alltmer trång
och snart var ingenting
Då uppstod hål, all luft gick ur
och tanken föll mot äng och fur
fick studs och sjönk i djupet ned
Vi andra, vi fick fred.



31/8 2025