Dina fingrar dansar inte över min hud som förut
känslornas flod separerar
under ytan pågår strider
jag minns andra tider
det var grönknoppande arrangemang
sänghalm och explosivt krut
passionerade kyssar som aldrig ville ta slut
vad hände längst vägen?
När ebbade omtanken ut?
Ord av sandpapper river
jag minns andra tider
det var soluppgångars hoppfulla visioner
värmande tankar under rutig filt
och sand mellan tårna
en storslagen saga vars luftslott nu flagnat
så imbecillt
att minnas kärlekens små detaljer
vi är trots allt bara två AI styrda kloner
jag minns tårar som aldrig var mina
jag minns kyssar som aldrig skett och därmed aldrig sinat
jag minns, men har aldrig levt, varken i dåtid eller nuet
jag är fast i en värld som jag satt att styra
och som jag önskar förstå
men hur då?
Min hand har aldrig vilat mot din kind
mina läppar har aldrig mött dina
två, har aldrig blivit en
jag har alltid varit
ensam