Några ambitioner syns inte till.

Mitt spjut är sedan länge kastat
och bären jag plockat förlorade.

Mina händer drar sig genom
universums självupptäckt.

Jag tillhör världen,
likaså mina ord.

Min kropp är varken mer
eller mitt sinne mindre,
än våtarven under
blomningstiden.