alla dessa dagar

dagar utan mening och mål

fyllda med ångest och tvivel

över en tillsynes meningslös tillvaro

vita små piller utan någon verkan alls

jag sväljer dom ändå

försöker intala mig att de hjälper

men ångesten hänger över mina axlar ändå

endast nattens sömn befriar mig 

utom när mardrömmar tränger sig på

där hemskheter stör min sömn

och förpestar mitt liv

inte var det såhär jag tänkt mig livet

nånstans gick jag vilse på livets väg

drabbades av ångest och tvivel

hur ska jag hitta tillbaka till den jag en gång var?

men jag fortsätter kämpa

en dag ska jag bli fri

fri från ångestens bojor

fri att leva ett liv med glädje