Efter jobbet i december så körde kvinnan till sjön för att åka sin sista tur långfärdsskridskor.
Hon åkte rakt ut i mörkret, deprimerad och slut, hon orkade inte med hur människorna och samhället hade förändrats, det kändes hårt, stressigt, kallt och egoistiskt. Hon hade vuxit upp i en annan epok fylld av kärlek, medkänsla, glädje och meningsfullhet. Hon skrinnade fort genom mörkret och hela hennes liv passerade revy.
Till slut så brast isen och hon var död inom några minuter. Hon lämnade tre barn och en make efter sig. Hennes kropp hittades på våren av några som var ute på en promenad.