Vad förändras i Europa
Vad försvinner
Sockerpåsar

Engångsmjölk till kaffe

Påsar med ketchup, senap, majonnäs

Miniportioner med sylt, smör, honung

Små flaskor med schampo och kosmetika på hotell

"Lämna ingenting till senare..."
Senare blir kaffet kallt.
Senare avtar intresset.
Senare blir dag till natt, människor växer upp, människor blir gamla, livet går.
Senare kommer ångern precis när du inte har något annat att göra.

Samtidigt beslutar Europa att eliminera socker, mjölk, sylt, ketchup och andra portionsförpackningar.
Sockret försvinner inte – bara förpackningen försvinner.
En ekologisk gest, men också en motsägelse:
Europa förbjuder påsar, men skickar dig en 70 cm ask för tandkräm.

Saltkaret är tillbaka på bordet.
Och med det är misstanken tillbaka:

en vanlig behållare i en värld som inte längre litar på någonting.

Nappen, symbolen för oskuld, blir ett ondskans instrument i den kollektiva fantasin – inte för att den är det, utan för att människor inte längre vet var de ska lägga den verkliga ondskan.

Det är så urbana myter, rädslor, teorier föds.

Inte ur fakta, utan ur de luckor som kommunikationen lämnar, från inkonsekvenser, från motsägelser.

Den imaginära kuben med gelatin och farliga ämnen är inte verklighet.

Det är symptomet på ett samhälle som inte längre vet var det ska förvara ångest.

Mellan ekologi och ekonomi, mellan avfall och ansvar, mellan verklighet och fantasi, är en sak säker:

Senare kommer den inte längre att existera.

Så idag bjuder jag dig på en kaffe sötad med goda tankar.

”Den 70 cm stora tandkrämsasken – det europeiska monumentet över rädslan för ansvar.”

”Saltkaret blir en metafor för misstänksamhet: en vanlig behållare i en värld som inte längre litar på någonting.”

”Napp – symbolen för oskuld – blir ett ondskans instrument i den kollektiva fantasin, eftersom människor inte längre vet var de ska lägga den verkliga ondskan.”

Detta är ditt territorium
Här lyser du!

Europa som förbjuder påsar men skickar enorma lådor för en tub tandkräm – motsägelsernas kontinent.”

”Saltkaret blir en metafor för rädsla: ett vanligt föremål i en värld som inte längre litar på någonting.”

”Den imaginära kuben med gelatin och amfetamin är inte verkligheten, utan symptomet på ett samhälle som inte längre vet var de ska lägga ondskan.”