Det smala leende
som döljer ett halvt liv,
andras världar,
som för dig knappt finns,
som frost samlad från gräset
en höstmorgon,

som ej kan bli nära,
som är som fjärran moln -
vad rör det solen
att Venus passerar framför henne?

Vad gör det
att i en spegels stilla vatten
skymtar platser som knappt finns?

Att ett inre landskap vecklar ut sig
bortom synranden,
där vattnet kan rinna uppåt,
där vågorna slår från stränderna
vars sand en gång var glas
vars glas en gång var stjärnor?

Så mycker värld
man aldrig får se
men hjärtat dunkar
med samma kraft
både där och här.