Av; Sam Djafari
Maskrosen Som Var Avundsjuk På Alla De Vackra Tussilagorna
Jag hade det alltid tufft i ladgårn
Ett maskrosbarn med avund på alla de vackra tussilagor
På andra sidan stängslet växte de upp så sköna och granna
Där var fälten gröna och danna
Jag kände nedrans avund
På deras bakgrund
Jag ville leva på andra sidan stängslet
Du vet samma lika tänket
Men att växa upp här det var knappast lika enkelt
Ty jag var en maskros som växte upp ur smutts och gyttja
Såklart kom att vara tuff till nytta
Den var gravt komplex min uppväxt
Jag fick slag våldtäkt och gruppsex
Så jag denna maskros i gräset
Har aldrig kunnat må bra och känna sann ro i själen
Jag blev berörd från början
Då när jag fick se och såg den
Men så fort jag kom närmare så skrek jag på den
Maskrosen gav mig först associationer till att få stryk av farsan
Det brukade kosta mig så dyrt att tjattra
Dock var min påföljande reaktion mer hemsk
Pojken med stickor i skorna för er som vet den
Om det finns brister när jag skriver om denna skiten
Beror det på den psykiska biten
Som får mig att känna mig stum förtvivlad och besviken
Jag kommer aldrig bry mig ett skit om den politiska eliten
För ni är ett bevis för vad som blir när man har ett fint hem
Att min uppväxt vore påhitt eller en konstig kombination
Detta är nog nånting som somliga tror
Men vad händer sen för den eller den
Som känner igen sig själv e dessa händelser
Vissa utav oss jagar drömmar
Trotts att lama töntar sagt att "det är bara glömma"
För vissa löste problemet
De stod och öste på scenen
Andra får sedan sin törst släkt
Genom att skriva om hela sin uppväxt
Många av oss har en vrång och ilsken känsla
Ett förutbestämt öde att fånga till sitt hjärta
Det är strongt att vilja ändra
Vissa vill sång och skrift bemästra
Men sanningen blir till detta
De kom och gick de flesta
Blev som sin farsa och morsa
Och tappade motkraft
Visade sig utåt som snälla/ vänliga
Fast i verkligheten hade de stubiner som var lättantändliga
Dock var de väldans hemliga
Men jag stod kvar där jag var ensamt/ känsligast
Jag ville ännu änn vara en tussilago nämligen
Den känslan den - den känns igen
Det var simpelt inte bara bra
För först var det så där och då igår
Och känslan finns kvar här och nu idag